Jag fyller år idag. Hur märktes det på skolan?

Inte märkbart kan jag säga. Jag hade ställt upp ett bord utanför mitt kontor där eleverna/lärarna kunde lämna gåvor och hyllningsbrev till deras ledargestalt, förebild och rektor. Men det enda jag kunde kassera ut från skolans elever (förutom ett kondompaket, misstänker Ossian) var elevrådsordföranden Magnus Lielers halvkassa impressionistiska målning av mig:

Tanken var god, Magnus, men för att vara ärlig känns gåvan halvdan och mest som ett problem (det är inte en smickrande version av mig du framtställt) än en överraskning.

Skolans uppslutning till Magnus tal i matsalen var dålig, endast Tommy (som bytte glödlampor i matsalen) och Borit i matan (som diskade) fick höra Magnus fina berättelse om Leif, “vår tids Leonardo DaVinci”. Patric hade helt missat att han skulle hålla tal och hävdade att det inte var något jag kommunicerat med honom.

Skolans födelsedagspolicy är alltså i allra högsta grad undermålig. Miriam fick smörgåstårta på sin stora dag för någon månad sedan, medan jag fick köpa en egen vetekringla att trycka i mig. Så ska det inte vara – om något är det JAG som ska ha smörgåstårtan och Miriam som ska gråta ensam på sitt kontor i skrivbordslampans ljus.

Om två veckor fyller Mahesh år. Jag vill inte att NÅGON uppmärksammar hans födelsedag – om någon syns med piggelinglassar kommer dessa att beslagtas. Samma gäller årets Luciatåg – det är inställt och inga pepparkakor kommer att bjudas på. Vill man inte fira det ena, får man inte heller fira det andra.

Det handlar om respekt.

Leif Waldemark
Rektor & Födelsedagsman
Mullbergaskolan

PS! Ja, Jesper fyllde år häromveckan, men att inte fira honom var en medveten maktdemonstration från min sida.
PS2! Magnus målning får hänga i lärarrummet som ett monument av lärarkårens bristande vördnad inför den hand som föder dem.