Mullbergaskolan

Mycket roligt att intresset för min valbara kurs “Snorre Sturlasson – en kritisk resa i Eddans idévärld” fått sånt bra gensvar. Att Ossian och Fabian skulle intressera sig för denna isländska skald gör mig väldigt imponerad. Extrakul att också Patric intresserat sig, kul att andra lärare upptäcker konstkritiken. Själv tycker jag att Snorres verk är överskattad och populistisk dynga, såg jag blev väldigt glad av Ossian reaktionära klotter på anmälningslistan: “Ta Snorre i röven”. Exakt!

Jag har i flera år bedrivit en fruktlös kamp mot kommersialismens största högtid: julen. År efter år har jag försökt få folk att inse att ge sina “nära och kära” materiella gåvor varken är ett tecken på kärlek eller närhet.

I år tänker jag inte fortsätta med den kampen. Jag inser att det är förlorat. Ni har alla svalt den kapitalistiska [BORTTAGET AV ADMIN] långt ner i era halsar.

Istället tänker jag i år ge er så kallade inverterade julklappstips, dvs presenter att undvika.

Först ut är ett inverterat julklappstips till alla pappor, farbröder och morbröder:

Bruce Springsteens senaste skiva The Promise:

Bruce Springsteen The Promise. En ouppskattad men framförallt FALSK julklapp.

Man skulle kunna tro att det står inskrivet i grundlagen att alla (etniska) svenska män +40 måste gilla Bruce Springsteens musik. Så är inte fallet. Bruce Springsteen står för någon pseudo-proletariat musik som inte är annat än omusikaliska lögner. Gubbar är inte gubbar för att de lyssnar på Springsteen. Det är snarare Springsteens musik som gör (förhållandevis) oskyldiga män till gubbar.

Ge inte bort The Promise. Ingen blir lyckligare av att få den, allra minst omgivningen.

Signerat: J.

Hej. Tänkte bara meddela att Mullberga får en ny tidning såhär till jul. Det stämmer, jag utvidgar mig nu från att bara skriva gästinlägg i Mullbladet. Att i sista sekund refuseras för att sånt här ska få plats är under min värdighet.  Tidningen kommer att heta Situation Mullberga men är inte att förväxla med Situation Sthlm, som endast innehåller ointressanta populistiska artiklar om hemlöshet. Bonjour tristess!

Nej, Situation Mullberga handlar snarare om situationen för Mullbergass enda kulturellt upplysta medborgare. Första numret finns nu att köpa i cafeterian och handlar om hur jag blev beskylld för att göra tandkrämsreklam när jag på Mullbergas bibliotek proklammerade att ingen skapar magi med munnen såsom den turkiske författaren Ferhan Şensoy. Tidningen kostar 149 kr.

J.

Ps. Samsun är staden han kommer ifrån, inga koreanska hi-fi anläggningar.

När nobelpriset urholkats till en högerradikalismens vagga (tack för den objektiva och granskande läsning i de svenska kultursidorna, förmodligen de journalistiska utposter med högst integritet och principer i Sverige) är det viktigt att kunna motbalansera liberalismens och kommersialismens mörka spöken med lite äkta kultur. Som av en slump är 2010 39-års-jubileumet för publiceringen av Vredesdroppen – eposet skriven av min släkting tillika kulturella vägvisare, mästaren och diktaren Göte Pålsson.

Nedan följer ett utdrag ur detta mästverk:

Mandomen han lät fingrarna löpa runt var inte längre den fromhet han så omsorgsfullt behandlat i sina yngre år. Den var nu något obekvämt. Något vasst – ett vapen. En dolk som behövde sin slida. I handflatan pulserade hans manlighet när han såg synden ligga där. Framför honom. Ifört ett dunklets skimmer. Han stack. Han vred om. Igen. Igen. Men det var inte blod som rann. Det var oskuldens sista tårar. Han såg det med sina svartnande ögon – där det tidigare var ett hål fanns nu två. Och där det tidigare fanns en själ fans nu två.

Som en hyllning till den rätta konsten arrangerar jag högläsning ur boken i biblioteket för alla elever kommande fredag, följt av en öppen frågestund med Jesper Pålsson (mig) under tema “Skapandets ådra – att vara släkt med Göte Pålsson”.

Tillägg från Vivianne: OBS! Jätteviktigt att ni ställer tillbaks alla stolar efter er när ni anordnar sånt här, även i biblioteket. Jag hoppas du ansvarar för detta, Jesper.

Det är många barn som velat påverka tema-valen på musiklektionerna. Kroumata och frijazz-passen duger tydligen inte för våra kulturkära barn. Jag ställde upp en förslagslåda utanför mitt arbetsrum på vilka musikstilar barnen ville lära sig. Det mest förekommande förslaget blev Eurotrance, tätt följt av Katy Perry. Barn – Katy Perry är en artist (ha!), inte en musikstil. Jag har lyssnat på förslaget och kommer ge er Tema: Eurotrance!

På dagens musiklektion kommer jag därför att urinera på samtliga DJ Sammy-skivor.

Ja, jag menar det bokstavligen. Försök stoppa mig Leif.

/Jesper

Tillägg: Leif förbjöd mig att genomföra detta. Synd att du inte lyssnar på barnen. Nåväl, dagens tema: Scat-jazz (OBS! Har INGET med “Scatman” att göra).