Vill göra alla läsare och föräldrar uppmärksamma på en ny möjlighet här på WEB-bloggen! Vi värnar om bilden av att vi värnar om vår elever här på Mullbergaskolan och därför är kommunikation med er föräldrar mycket viktig. Därför kommer jag från och med nu att publicera offentliga svar på vissa allmäna frågor jag mottar!
För att komma igång börjar vi med ett brev från en upprörd förälder som undrar hur vår nya intygspolicy på gympan fungerar:
Nu i veckan skrev jag ett intyg till min son som var sjuk och inte skulle delta i skolgymnastiken. Till min häpnad fick jag på kvällen höra från honom att han ändå blivit tvingad att delta, att läraren hade sagt att ”intyg inte räknas” och att “intyg är mygel”. Är detta skolans policy?! Ursäkta, men för f-n det är mitt barn och jag avgör själv om han är tillräckligt frisk för att kunna delta eller ej.
Det finns ingen anledning att brusa upp och jag vill även be dig att tänka om. Denna intygspolicy började som ett undantagstillstånd under tryoutsen för vårt bandylag Mullberga Lions, men kommer tack vare ett suveränt resultat också gälla i framtiden. Det är egentligen ganska logiskt: I skolan bestämmer rektorn och lärarna. I hemmet föräldrarna. Detta är enda sättet, intyg tillåts ej, annars skulle olika makter inskränka på varandra. Tänk själv hur förbannad du skulle bli om jag skrev ett intyg till din son som tillät honom vara uppe till halv tre på natten och spela dator. Så kan det ju inte vara, det inser vem som helst.
Har du en undran kring Mullbergaskolans verksamhet? Tveka då inte att skicka ett e-post-brev till oss på info@mullbergaskolan.se eller skriva en kommentar på detta inlägg!
Leif Waldemark,
Rektor och ansvarig för Public Relations, Mullbergaskolan
Loading ...
Måste bara säga att det svaret till föräldern var klockrent! Från en som också jobbar i skolans värld =)
Tyvärr vet jag inte var man kan köpa dom tyska skyltarna, men de borde finnas i sverige med =)
Tack Johanna för din förståelse. Vissa, eller snarare många, föräldrar är inte lika insiktsfulla.
Som jag brukar inleda våra lärarmöten:
“Skolan är en egen värld som kräver egna regler.”
Riktigt bra inlägg Leif. Intyg har alltför länge plågat skolidrottens utveckling.
När frågan vittrar gryningen vill jag fånga tillfället:
inga intyg räknas heller på mina estettimmar.
Konst är också blod, svett och tårar. Konst ska kännas.
Jag har väl också en fråga, men eftersom jag är vikarie och inte förälder så är det väl otänkbart att man skulle få göra sin röst hörd. Den där diskrimineringen ni har på er skola är inte direkt genomskinlig, bara så att ni vet.
Sen kommer ni väl dessutom snart påstå att intyg när jag när jag ska undervisa klass 3C inte gäller de heller? Det är en jävla jobbig klass, speciellt nu när Jimmy fått en ny vattenkanon av sin farsa.
Lukas Falkberg, vikarie
Lukas: Enligt mina anteckningar ska du inte alls undervisa 3C över huvud taget? Det går inte ens någon Jimmy i 3an.
Vidare har jag fått klagomål på att du spenderade hela 5A:s geografi-timme åt att förklara varför 9/11 var en konspiration och varför jag är en del av den (konspirationen har jag inget problem med, men min medverkan ska du inte lägga näsan i). Vad sjutton håller du på med egentligen? Du uppträder ytterst förvirrat. Ska prata med Miriam om vad vi ska göra med dig.
Hej Leif
Tack för en suverän webblogg där även föräldrar kan hålla sig ajour om vad som händer och görs på skolan. Lärarna här på skolan verkar vara väldigt uptodate och öppna för att använda tekniken i undervisningen. Fler skolor borde se på ert arbete som förebild för sina pedagogiska grunder anser jag.
En fråga bara. Nyligen så sökte min son Klas-Göran in till er skola. Släktträdet låg prydligt bifogat enligt era anvisningar. Tyvärr så kom inte hans farfar pastor Nils med i släktträdet och om det kan ha påverkat eran inställning till ansökan, eller om det har hänt någonting annat med den för vi har tyvärr inte fått något svar än? Ska vi vara oroliga, eller kommer vår Klas-Göran att kunna få en plats i er trivsamma gemenskap till hösten tro? Men tro, hopp och med bön hoppas jag så blir fallet.
Hälsningar //Tord
Hej jag heter johan och är 18 snart och jag har trott på gud i stort sett hela mitt eftersom min familj är väldigt kristen. Men nu på senare dagar har min tro börjat svikta och jag skulle behöva vägledning. Jag känner mig ensam och utfryst.
Min lilla Saga kom hem gråtandes idag efter att ha lekt på skolgården. När jag tillslut förstod vad hon försökte förmedla (hon har ju som ni kanske lagt märke till inte utväcklat sitt tal nämnvärt sen hon fyllde fem) blev jag alldeles förfärad och hoppas att vi nu kan reda upp följande. Tydligen hade Naturkunskapsläraren Sigvard Bengt-Gottfried Gustafsson bjudit in Saga för att leka med sina kulor?! Det anmärkningsvärda, i en mors öron, var dock att Saga grät över att Sigvard Bengt-Gottfried verkade ha ångrat sig väl på plats och inte tänkte låta henne leka med hans kulor.
Vad handlar allt detta om?! Undrar en djupt skärrad moder. (I övrigt är vi nöjda med skolverksamheten – Gud vare med dig och dina lärare, Leif).