SOS från Bergsmyrren 8
Har inte varit så här bakis sen jag o Dicken var på Cypern -95.
SOS från Bergsmyrren 8
Har inte varit så här bakis sen jag o Dicken var på Cypern -95.
Det här är egentligen bara till Katarina, men eftersom jag inte vet ifall hon tittar på sin skolmejl längre så måste jag posta det här:
Jag och frugan hade planerat att ta två veckor på Gran Canaria under julen. (Hon vill egentligen till Thailand men jag klarar inte av 10 timmars flygning för att komma till någon jävla marknad där dom ska sälja på en plånböcker av elefantskinn. Sånt skit får Snor-Clarre syssla med men inte jag. Någon måtta får det vara.)
Men eftersom du nu ska slå dig ner på Samos så tänkte jag att man kanske kunde bo hos dig och Costas istället och spara en slant? Spanien, Portugal, eller Grekland spelar inte så stor roll för mig. Manyana som manyana och sangrian smakar ändå likadant överallt.
Du kan väl slå en pling till mitt hemnummer.
Folke
Hej! Det här är ett öppet brev till elever, lärare och föräldrar, samt ett uppsägningsbrev till dig Leif (varför går det inte att nå dig kl. 15.00 på en vanlig vardag?).
Jag har bestämt mig för att följa det nya ljuset i mitt liv, och lämna mörka och kalla Sverige för ljusa och varma Grekland. Ljuskällan jag talar om är Costas, som har varit lärare på den kvällskurs i kroki som jag gått under hösten. Tillsammans ska vi starta ett nytt liv, på hans hemö Samos, i Grekland. Costas har berättat om krogen han fått i arv av sina föräldrar som han vill driva tillsammans med mig. Jag har gått in med halva summan för en nyrenovering, och jag tror att detta kommer bli den nystart jag behöver, efter att i en halv livstid behövt lära åtta-åringar ”Ni ska laga, vi ska äta” (Nissan, Lagan, Viskan & Ätran). Jag reser redan nästa vecka, och Costas kommer efter. Han behöver tydligen ordna lite med pappersarbetet och svenska skattemyndigheterna först.
Leif, nästa vecka blir min sista, Sigvard Bengt-Gottfried kunde tydligen ta över en del av svensk- och bildlektionerna, det andra får du lösa själv.
Hejdå mörker!
Katarina.
PRESSMEDDELANDE:
Elever och föräldrar,
lärare och kollegor (ej Jesper),
läsare och vänner (återigen, ej Jesper),
för några dagar sedan utnyttjade jag min demokratiska rättighet och trädde fram på den politiska scenen. Jag skrev ett knivskarpt inlägg på debattsidan Newsmill om en fråga jag brinner starkt för: den okritiska inställningen till evolutionsläran och hur detta påverkar våra barns undervisning- och våra barns framtid (näst efter ”Las är för As” är detta min viktigaste kamp, tätt följd av ”Fler säsonger av Talismanen”-uppropet jag gjorde för några år sedan).
Inlägget blev omedelbart mycket uppskattat. Kommentarerna, de flesta stod på min sida, haglade. Diskussionen var igång. Revolutionen mot Evolutionen hade påbörjats. Men idag när jag skulle logga in på mitt Newsmill-konto kom jag plötsligt längre inte in. Efter otaliga försök, och med experthjälp från skolans (något buttra och således överbetalda) IT-tekniker, tvingades vi dystert konstatera: mitt konto hade blivit raderat – och mitt inlägg likaså.
I Sverige anno 2009 pågår det censur. Som kristen är det inte första gången vi drabbas av förföljelse. Förföljelsen har förföljt oss ända sedan romarrikets dagar. Men något naivt inom mig trodde ändå att jag kunde få uttrycka min röst, min åsikt, i dagens Sverige. Men icke.
Tydligen liknar Newsmill ett Golgata för seriösa debattörer. Det här befäster bara min tidigare övertygelse: evolutionisterna och darwinisterna är ett allvarligt hot mot demokratin, det största sedan trängseltullarna. Deras bristande tolerans såväl som frimurarliknande inflytande tystar effektivt alla kritiska röster.
Det är så att man blir rädd, rädd som en glasögonburen (ord jag myntat själv) elev på idrottens mattrugby. Rädd som Josef när vi gör en lärarutvärdering. Rädd som Anna i 2a när Ossian låste in henne på toaletten och tvingade henne att säga ”Svarta Madam” 13 gånger på Halloween. Rädd som Jesus på korset.
Jag är återigen en motarbetad man, men långt ifrån en slagen man.
Revolutionen mot Evolutionen har bara börjat.
Leif Waldemark, rektor på Mullbergaskolan
PS! Tror inte heller på Aftonbladets lögner - de förnekar min
expertis på samma sätt som ”forskarna” förnekar de solklara bevis som
finns för kreationismen. Det darwinistiska etablissemanget gör gång på
gång bort sig…
PS2! Tar sovmorgon imorgon. Behöver vila upp mig efter det här debaclet. Miriam: Lås upp
skolan och se till att flaggan är på halvstång.
Uppdateringen: Tydligen går artikeln att läsa, men endast för inloggade på Newsmill. Tyvärr är det ju inte dessa ”internet-nördar” jag vill nå, utan den allmänhet de bidragit till att föra bakom ljuset. Således ser jag fortfarande på det som en censur.
Hej!
Det har varit lite prat om Nopelpriset, och jag känner att jag behöver lätta mitt hjärta och låta mina åsikter fritt sväva ut i den rymd som kallas människors medvetande. Jag känner dock att jag endast kommer att kunna uttrycka mig riktigt sant, om jag skriver i formen av Mary Amelia St. Clair’s stream of consciousness.
fysiker kemister och läkare visst de gör ändå bara sitt jobb har ni tänkt på det vem prisar städaren som släcker ljuset i slutet av dagen vem prisar trebarnsmamman som inte kan få något jobb som blir sparkade på av det patriarkat som vissa väljer att kalla samhället som ni alla tror att ni bygger upp när ni bara förstör det era svin svin svin varför kan inte de hemlösa själar som vandrar på mullbergas gator är ju ijuförsig bara knarkar-micke men i andra städer också var är deras pris vem ger dem ett pris om jag skriver detta ger någon mig ett pris att man däremot får pris för att spränga gränser i människors medvetanden att skapa nya världsordningar och att hjälpa alla människor på vår jord genom att försöka inleda dialog och samtal kan man prisa det ja det kan man prisa därför blev jag lycklig när herta müller fick litteraturpriset det pris som av någon anledning förpassats till nobels bakgård kultur får ett pris medan naturvetenskaplig mumbo jumbo ja vad gör de i sina laboratorier egentligen skapar bomber och massförstörelsevapen och exprimenterar på oskyldiga människor och djur de ska ändå dela på tre olika priser helt oförståeligt OFÖRSTÅELIGT OFÖRLÅTLIGT
Vad gäller ”Fredspriset” kan jag bara citera vad jag själv försökte kommentera till ”Elias” i ett kommentatorsfält här.
Fred, finns det ens? Jag vill säga nej. Nej. Fred finns inte. Inte så länge den amerikanska imperialistiska världsordningen råder. Inte förr. Inte nu. Inte någonsin. NÅGONSIN. Aldrig.
Tack.
Hejsan!
Passerade idag utanför barnens matsal, ett område jag oftast kan undvika eftersom min fru gör lunchlådor till mig som jag kan äta i personalrummet. Nu har hon dock gått nån jäkla feminist-kurs och därför slutat göra mina lådor. Inget annat alternativ finns än att jag faktiskt tvingas utnyttja mina rikskuponger (som tidigare kunde säljas med god förtjänst till Mahesh) i barnens matsal. Ve och fasa när jag då fick se hur den plattläggning som i sommar har lagts ut på entreprenad till ena riktigt Martin Timell-slarvers. Grundarbetet är (precis som i tv-programmen) totalt ignorerat och gången har i princip växt igen.
Leif, det här är inget jag som träslöjdslärare vill att vår skola står för. Jag är beredd att rätta till detta, förutsatt att träslöjden får lite seriösare anslag i vinter- och vårbudgeten.
Mvh,
Folke
Har av någon anledning fått en bot då jag idag ställt min Opel Astra på en ”handikapp-plats”.
- För det första så har vi av anledningar ni kunnat läsa om ingen som behöver ”handikapp-platsen”.
- För det andra, jag är REKTOR på denna skola. Det är alltså MIN skola. Tror ni att Barack Obama har besöksförbud i vissa delar av Vita Huset.
Har kremerat boten och kommer självklart aldrig att betala varken denna eller framtida böter.
Leif Waldemark
Rektor och president, Mullbergaskolan
Fick idag följande text i ett email från Josef. Kan tillägga att det var adresserat till resten av lärarkåren också, men misstänker att den kälkborgliga maktenheten på skolan såklart försöker tysta ner detta prosaiska uppbrott mot den allmäna strukturen. Man har redan bevisat att man är beredd att tillta censur genom att bannlysa Josef från denna blogg; inte konstigt att hans artistiska utlopp sker i min inbox istället. Ser det därför som min uppgift att publicera texten helt ocensurerad. Mycket konst har skapats i sinnesförvirrat tillstånd (t.ex. min egen diktsamling ”I En Ungkarls Sköte”, skriven under ett 48-timmars Absint-rus i Köln) och i hans ständigt tolkande stream-of-consciousness ställer Josef många frågor samhället kanske inte är redo att svara på än. Men Josef är utan tvekan redo att ställa dem – inte bara ur ett samhällskritiskt utan på ett själsligt plan, vilket gör detta verk till en materialistisk utforskning av jaget värdig Galvacanti.
Jag ger er: ”mina sista tankar för döva öron” av Josef Krempl:
sanningen är inte en klyscha eftersom det är så mycket kärlek för döva öron. eventuella fel kan märkas med gränser. alla älskar att spåras tillbaka till maskinen – det verkar som det viktigaste har du inte märkt, när man ska glömma att: gör som du vill, då följer skam. solen och månen: du kan alltid ta dem för givna. vad är sprött kommer att gå förloradt. så själviskt glömt, vad är heligt. Ödmjukt att glömma. korrekt formaterad är sanningen inte en klyscha; detta beror på att de är så fäst vid hennes döva öron.
jag måste ha lust, mina känslor, bra eller dåligt från dig. ingen beklagar vad du jag känna några skuldkänslor. jag har ett problem med kristendomen så länge de inte ändrar snart livet. i överväg. mitt ansikte, jag har dem. om de har min väg jag är ett sätt eller annat för att markera dem. den enda religionen i dag har inget intresse av buddhismen, läs mig.
skicka inte många förutom du och vårt land har vi en bild av varje. vi kan inte komma. hur tror ni är utmärkt. men vi är små. för små.
du kommer att hitta någon som inte vet, och om kursen är alla dessa ”och jag börjar prata. det är människans natur, antar jag en av de mest äkta, om folk förlorar det. förändring, känner man inte sova betala något fel. och respekteras och det är sant. naturligtvis finns spänning när man ska lära mina barn från våld, falska jag hoppas. emellertid en liggande. våra liv en legendarisk vit ”för att underlätta skyddet nu. jag vet människan som när han tvivlade på sanningen avslöjar otrolig hämnd.
fåfänga är allvarligt. du vet vad du är, följer skam. kommunikation är röta och insekter kommer att förlora intresset; berg av plast, smälter bort. så länge kampen för en lös slut. vi är alla kvar.
varandet för mig. men för mig, mitt liv. synden behöver veta, hoppas att ni vet människors sinnen. det är inte lätt.
mina ord: nåd, tro, ödmjukhet, förståelse, kärlek, rolig, ärlig, inte kan besluta om sina egna, och jag håller med lika värde och tillfredsställelse av andra människor. svårt att behaga andra. ibland tror jag alla i mellanöstern.
med mig, det goda, sanna och att du och andra kan också.
så vad är lögn? dessa är människor sa ingenting – en lögn. ett eller två ord kan ses som liggande dess definition? livets ordböcker och uppslagsverk av landet självt. ”en lögn”. detta är sanningen om vad som uppges som en fars. dessutom att föreställa sig mer än 5 år gammal! för att förstå ordet, men det är svårt att förstå innebörden inte leka en liten lek. vill du ha exempel på ”ordet är inte en överdrift att hantera vitt fackliga ursäkt” för att få falska position. så mitt svar är ”ja” till sanningen.
ett intressant faktum – en lögnare: falsk medvetande och medvetslöshet.
alla barn som inte utförs med de underliggande antaganden som härstammar från barndomen, alla rimlig metod fö aktiviteter. de lär sig att imitera barnets beteende och kanske också en lögn, men många vet att de yngsta barnen att testa sina gränser. och nu vill jag sova i de andra barnen att testa gränser. det bara sak vi vet om dessa platser. det kan vara olika. till exempel var hans bror också en mästare i berättande, dess värde, i verkligheten, inte senare i livet som en travhäst i stället.
varför förändras snabbt… tala deras namn, vet du det. men vad detta förnuftiga? ombedd att sluta lyssna på mig spelar inte. helvetet är där hoppas det. kan jag prova det? nu är jag förlorade, vet du det. jag kan inte lämna det att dö. jag har en vän till miljön, vet du det -en annan anledning att frukta himlen; nej, i kväll.
vakna, gråtande barn. jag heter livet. jag är inte avsedd att skada dig världen, men kommer jag att är fri. vad är drömmar som alltid är bittra?
sanningen är inte en klyscha.
Känner mig tom.
Ibland undrar jag vad som är meningen med allt…
Jesper…
Anna. Odell.
Jag förstår dig. Jag läser om dig. Jag känner igen din kamp.
Att angripas. För sin konst. För att man vågar. Att spärras in. För sin konst. Och för att man spelar psyksjuk.
Att inte orka med. Anna.
Att ändå stå emot strålen i etablissmangets urinoar. Anna.
Att säga nej – NEJ! 5A, ni kan behålla era tafatta ursäkter till passepartout så gör jag riktig konst.
Konst som känns. Konst som inte består av paljetter och lim utan blod och svett.
Inga plastsaxar.
Inga akvarellpennor.
Något som känns.
Anna. Du känns.
Anna. Rollen som Maria i min pjäs är fortfarande tillgänglig.
Maria är du. Du är Maria. Anna.
Låt oss göra det här tillsammans (så länge du verkligen inte är psyksjuk på riktigt, då riskerar materialet att bli svårarbetat. Då passar rollen som den något neurotiske Josef bättre. Jag har lösskägg. Anna.)
Hör av dig så slår vi ett slag för konsten och lidelsen.
Anna.
Jesper Pålsson
Estetisk Vägledare, Mullbergaskolan
PS! Anna! Som en hyllning till ditt verk spelade jag pysksjuk och slog vilt omkring mig utanför vår kurator Miriams kontor. Hon sa åt mig att syssla med något produktivt, att om jag hade klagomål kunde jag ta dem i en rak diskussion med henne personligen eller i skoltidningen. Att jag slösade med hennes resurser, då hon hade bättre saker för sig (Johannes i 5a hade systematiskt mobbats av de äldre killarna i fem års tid och behövde tröstas). Som att Johannes lidande någonsin skulle kunna sättas framför ditt, mitt och konstens lidande! När Miriam höll tag i mina armar för att se till att jag inte skadade mig eller eleverna omkring mig kände jag det förtryck endast en sann konstnär kan känna. Jag kände mig som dig. Anna. Odell.