Dådet mot Berlusconi har sänt chockvågor genom hela världen.

Det är en sorg att modiga män med visioner och ambitioner ska behöva utsättas för sådana faror.

Men det är vårt öde att historien har kallat oss. Det är bara att finna sig och försöka minimera riskerna.

I fortsättningen vid alla mina offentliga framföranden, klassrumsbesök, promenader på skolgården, etc, mm, kommer därför Patric att göra mig sällskap som min personlinga livvakt.

Nu när jag ser tillbaka på allt är det bara ett under att inget ännu har drabbat mig.
Vi har alla första adventsfikan färsk i bakhuvudet. Som bekant kastade en okänd gärningsman en lussebulle på Sigfried. Så här i efterhand börjar jag misstänka att den kanske inte alls var riktat mot Sigfried. Kanske var det mig. Och jag i min tur höll i en kopp kaffe och hade ett par nyinköpta chinos från Dockers.
Det skulle ha kunnat slutat riktigt illa.

Patric- jag kommer till skolan kl 07:45 imorgonbitti. Möter du upp mig på parkeringen och  eskorterar mig in? (Om du kommer tidigare får du gärna sätta på en kanna te. OBS!!!!! Ej Miriams sörja till chai-te. Ta istället Earl Gray English Breakfast.)

Guds frid,
Leif Waldemar, rektor och utsatt