Hej allihopa!
Som ni kanske redan känner till har jag låtit Costas, en vän till Katarina, bo hemma hos mig sedan han blivit bestulen på sin bostad och alla sina tillgångar.
Trots att jag har anordnat både pysselkvällar och kakbak befinner sig Costas fortfarande nere på depressionens botten. Han ligger bara hemma på min soffa och stirrar upp i taket. Det är nog inte är så bra för honom att vara helt ensam och sysslolös på dagarna. Jag tänker därför ta med mig Costas till skolan och låta honom sitta med på mina lektioner. Dessutom kommer han lära sig massor av nyttiga saker.
Så alla barn och kollegor – var nu snälla mot Costas (men det vet jag redan att ni kommer vara eftersom ni alla är så godhjärtade!).
Hälsningar,
Sigvard Bengt-Gottfried Gustafsson
PS. Leif: jag tar med mig matsäck åt Costas så du behöver inte oroa dig att skolmaten inte räcker åt alla.
PPS. Katarina: ifall du läser det här kan du väl höra av dig? Det enda (svenska) ord Costas har yttrat under de senaste veckorna är ditt namn.
