Från ambulansen till skolan.

Nu äntligen öppnar sjukstugan på Mullbergaskolan. Efter omfattande renoveringsarbeten har vi nu skapat ett utrymme som i hälsans tecken har kapacitet att skapa underverk (hoppas jag).

Undertecknad har lång erfarenhet från den akuta av akuta vården. Det jag inte har sett under mina år inom ambulanssjukvården i Sveg har ingen annan beskådat. Sveg är något av en ”traumametropol”.
Dessvärre har jag tillsammans med det svenska rättsväsendet beslutat att jag ska ta en liten paus från denna stationeringsort och istället ägna mig åt hälsobefrämjande åtgärder hos Mullbergaskolan. Orsaken till detta grundar sig i en liten vadslagning som jag och en kollega på stationen hade för ett antal månader sedan. Utan att gå in på detaljer utmynnade det hela i att jag under påverkan av rusdrycker råkade parkera en ambulans i ett skyltfönster hos den lokala hemslöjdsbutiken. Utöver skammen att ha totalförstört den trotjänande ambulansen som i många år avlastat Härjedalens inland lyckades jag även förstöra hemsnidade smörknivar till ett värde av 15 000 SEK.

Jag har visioner. Stora sådana. Redan under introduktionen som Leif gav mig blev jag varse om att det snarast bör utvecklas ett åtgärdspaket på den hälsobefrämjande fronten som nu åligger mig. Skolkuratorns lunchlåda var något av det värsta jag skådat. Biff vindaloo i en kvantitet som torde kunnat mätta halva lärarkåren slank in under närmast avstötande former under de två minuter jag granskade detta spektaket. Mot bakgrund av detta har jag i samråd med Leif (Leffe som jag kallar honom ibland) beslutat att hela skolan ska genomgå hälsokontroller. Lärarkåren är först ut att kontrolleras. Om budgeten tillåter önskar jag även att Leif köper in röntgenutrustning till sjukstugan. Är detta möjligt Leffe?

På återseende kära elever och lärare.

Med vänliga traumahälsningar

Marcus Kruse