Jag har inte kunnat sova. Under de senaste nätterna. Inte kunnat sova. Bara tänkt. Tankar. Förbannade tankar har rämt genom huvudet.
Anna. Modiga Anna. Hon som vågade och gjorde. Hon har blivit dömd.
Det är orättvisa. En orättvisa jag känner igen mig.
Vi kan inte lämna Anna ensam. Jag tänker inte det. Istället tänker jag starta en insamling. Jag och vi ska betala. Vi ska betala Annas feldömda böter.
Imorgon kommer jag ha min insamlingsbössa redo i skolan. Jag förväntar mig bidrag.
För modet.
För Anna.
För konsten.
Signerat Jesper Pålsson, estetisk vägledare
8 Comments
Jag känner djupt inom mig en godhet av sällan skådat slag. Värme, ömhet, kärlek. Jesper, du har tänt en låga i samhällets metanfyllda kloak. En låga som kommer bränna och värma. Om jag inte hade levt på socialbidrag hade jag gladeligen skänkt rikedomar i överflöd.
Tommy: Vill att du uppför en blockad framför insamlingsbössan. ”Konsten” och de allmäna bildlektionerna stjäl redan för mycket skattepengar (Jesper – kommer ha ett krismöte med dig angående ditt överdrivna inköp av vattenfärgspuckar). Donationerna bör gå till något konstruktivt, exempelvis en ny TV på lärarrummet.
Letar ni efter en ny tv? Jag kan nog fixa en till ett försonligt pris.
”Bara tänkt. Tankar.”
Denna verbala genialitet!! Att det är just tankar som tänks, och att det blir formulerat så bra med den markerande lilla punkten däremellan. Klockrent!!
Hälsa Anna att jag tänker på henne. Med tankar.
/Mvh Mia
Uppmuntra inte Jesper, snälla.
jesper skaru inte samla in pengar till Djurgårn som dom klarar sig kvar i allsvenskan höhö.
@Leif Jag vet inte hur man ”nedmuntrar”. Därför landar det på ”uppmuntrar”. För…
Du tror väl knappast att det är ett frivilligt val att uppmuntra Jesper?! Hörde för någon dag sedan att den fria viljan inte finns (någon som sa att de hade sagt det på TV), vilket ger att den uppmuntran jag gett Jesper i realitet inte finns som en aktivt vald handling… vilket i sin tur får mig att fundera på det existensiella med Jesper. Vem är och vad är inte? Du vet så där djupt och engagerat, fint och känslomässigt som det bara kan bli i cybern.
Det må vara en illusion att jag har uppmuntrat Jesper, och det ser bara ut som om det är en Jesper jag har uppmuntrat. Men som jag uppfattar det så är det mer reflexmässigt betingat det här med kommentarer, bloggar och tangentbord. Det blir bara så liksom. Ett tvångsbeteende som självaste Anna skulle rosa.
Det är jobbigt för en del att tänka. Tankar. Det måste du faktiskt förstå.
Det är väldigt egendomligt att denne Jesper, som tydligen är anställd på skolan, ”förväntar sig ” en donation till dömda Anna. Man kan ha en mängd olika konst – och moraluppfattningar. Och alla skall respekteras. Men ingen överordnad ska väl ”förvänta sig ” bestämda uppfattningar i såna frågor.