Att föräldrar besöker Mullberga och berättar om sina arbeten har länge varit ett uppskattat inslag i undervisningen. Med vår nya webbsatsning kommer än fler föräldrar få möjligheten att ge en bild av sina jobb – och eleverna en inblick i vilka spännande yrken som väntar där ute i framtiden!
Först ut är Evelina Jakobssons pappa Fred, som är väktare hos Securitas (i folkmunn ”Säcken”).
Många tror att man blir väktare bara för att man inte kommer in på polishögskolan. Det är inte sant. I alla fall inte för mig. Som väktare har man ett mycket mer flexibelt regelverk att förhålla sig till. Det bäddar för betydligt friare och mer kreativa arbetsdagar än vad jag skulle ha haft som snut.
Det finns inga vanliga arbetsdagar. Därför tänker jag istället beskriva hur gårdagen såg ut. Kommer till kontoret vid 7-tiden. Byter om tillsammans med dom andra gubbarna och tanterna. På med hela väktardräkten och allt bihang. Enligt facket får utrustningen inte väga mer än 10 kg, och det är precis på grammet att vi klarar det. 65 cm lång ficklampa i titan, handklovar, walkie-talkie, mobil, teliskopbatong, yrkesbrickan, jägarkängor, den svartröda kammodräkten i tjockgortex. Två fulla vattenflaskor i aliminium.
I alla fall. Rustade gav vi oss iväg. Jag sällskapade med G igår, en mycket rutinerad väktare. Vi tog den vanliga D12-rundan. Det innebär: checka parkeringen utanför busstorget, ta en runda genom Berga köpcentrum och jaga iväg alkisarna, sedan ner på pendelperrongen och kolla ifall Selectaautomaten har sabboterats (det hade den, igen). Sedan lunch (husman hos Gärds). Lunchen blev avbruten av ett akutsamtal. Sånt händer. En platt-tv-utförsäljning på Elgiganten hade spårat ut. Köra, köra fort som fan till butiken. Stort folkhav utanför. Väckla ut batongen och börja vissla. Tillsist lyckades vi skapa en kö. Sedan var dagen slut , vi bytte om, och jag åkte hem och varvade ner framför lite MMA på TV4-Sport.
Så ser mina dagar ut. Ett helt okej jobb. – Fred Jakobsson
One Comment
Bara en massa jävla mesar på Securitas.