Eftersom musikalansvarige Josef Krempl har varit ”sjuk” har det blivit lite si och så med repeterandet inför Jesus Christ Mullberga Star. Alla inslag som inte kräver musik och sång har vi övat och åter övat på. Det finns dock en gräns för hur mycket man kan öva in en korsfästning, judaskyssar och piskslag. För att bli klara till premiären var den musikaliska vägledningen och kompetensen ett måste. Vi behövde Josef Krempl.
Som den ansvarstagande rektor jag är ringde jag i förmiddags hem till Josef. Kanske, kanske skulle han denna dag ändå orka med att regissera en timme eller två.
Ingen svarade, trots att jag ringde flera gånger.
Jag anade obehagliga, omullbergaaktiga ugglor i mossen. Omedelbart slängde jag mig i min bil och åkte hem till Josef.
Eftersom något kanske hade hänt där inne smög jag obemärkt upp tills hans radhus. Istället för att ringa på kröp jag längs husväggen och spanade in genom fönstren.
Döm om min förvåning vad mina ögon skådade. Där, i vardagsrummet, i soffan, låg Josef Krempl mysigt nedbäddad som en liten teddybjörn, smaskande på ostbågar och plöjde dvd-boxen av ”Grey’s Anatomy”.
Jag började banka så hårt på rutan att den nästan krossades.
Bara för att man tittar på en sjukhusserie innebär inte detta att man är sjuk.
Efter att ha skällt ut Josef körde jag honom till skolan, där han fick börja ta igen alla missade repetitioner.
Jag förstår att Josef har haft det ”tufft”, men det finns acceptabla och det finns oacceptabla beteenden. Detta tillhör onekligen det oacceptabla. Fram tills skolavslutningen kommer jag därför att hämta och lämna Josef varje dag. Jesus Christ Mullberga Star kommer att ha premiär precis som planerat.
Väl mött!
Leif Waldemark, er rektor och herde
One Trackback
[...] bekant är jag nu tillbaka på Mullberga. Så gott det går försöker jag ta tag i Jesus Christ Mullberga Star. Men det är [...]