Det finns en tid för glädje och det finns en tid för sorg; det finns en tid för förlåtelse och det finns en tid för hat.
Just nu ockuperas min späda kropp endast av sorg och hat, känslor hårdare än mitt eget skelett.
Under den senaste tiden har en syndaflod av mystiska mejl, äckliga brev och skrämmande samtal sköljt över mig och min rangliga existens. Jag har inte förstått varför. Jag började grubbla. Vem vill åt mig? Var det Jaques, vars misserabla D-uppsats jag massakrerade i min sylvassa opponering under studieåren i Lund?
Så kretsade mina tankegångar, likt en skadeskjuten satelit från ett bortglömt imperium.
Men idag. Idag uppenbarades sanningen. Någon – jag vet inte om det är en elev, en ur personalen, eller kanske en förälder – hade lagt upp en annons med mig på Match.com.
På ett ögonblick löstes en tablett klarhet upp i min tillvaros mörker. DET förklarade varför en kvinna (?) från Alingsås skickade den där läderkorsetten. DET förklarade de där okända suckande samtalen som inleddes med ”Berätta vem du är… egentligen…”.
Vem det nu än är som har lagt upp mig på Match.com – jag uppskattar det inte. Det känns som någon har skändat min identitet. Någon har missbrukat mitt namn. Mitt namn J e s p e r P å l s s o n kommer aldrig längre vara detsamma.
Jag hoppas att era samveten steglas.
(I mitt kokande vredesmod har jag tagit tillbaka Göte Pålsson samtliga verk som jag nyligen donerade till skolans bibliotek.)
2 Trackbacks
[...] förstår dig. Jag läser om dig. Jag känner igen din kamp. Att angripas. För sin konst. För att man vågar. Att spärras in. För sin konst. Och för att man spelar [...]
[...] Det här är det mest smaklösa skämtet sedan någon lade upp mig på Match.com. [...]